Häromdagen så tände jag ett ljus för min gamla vän som inte finns längre. Det kändes bättre då. Han kom och "hälsade "på i mitt huvud. Så här års brukar jag alltid beklaga mig att det är så mycket att göra. Den här hösten är bara tacksam att jag har mycket att göra.
När maten ska lagas kan man ju alltid passa på att göra en provlapp .....eller ??? är det nå´t konstigt med det? Min man ser ut att tycka detta .........
Sedan kan man yvas över att man har gjort klart sitt allra första tvåändstickade alster! Nöjd var ordet. Det blir nog ett par vantar eller muddar nästa gång .
Jag har även fått äran att tillföra några maskor på det här
Hysterisk stickning heter detta kollektiva projekt och skall lämnas vidare vid nästa stickkaffe´
Minns ni när man som barn ritade på ett papper vek undan och så fick nästa rita osv osv .Nu stickar vi , lägger det i påsen syr igen och lämnar bara sista varvet framme. Ska bli kul att se vad det kommer att bli!
Hysterisk stickning heter detta kollektiva projekt och skall lämnas vidare vid nästa stickkaffe´
Minns ni när man som barn ritade på ett papper vek undan och så fick nästa rita osv osv .Nu stickar vi , lägger det i påsen syr igen och lämnar bara sista varvet framme. Ska bli kul att se vad det kommer att bli!
2 kommentarer:
Ett fint sätt att minnas en vän, mycket fint höstljus.
Tycker nog att du kan vara nöjd med tvåändstickningen, har inte försökt mig på det ännu.
Kul med detta med stickningen, som lämnas vidare.
Det var fint med ett trösteljus så där i höstmörkret!
Jag ser verkligen fram emot att hysteriestickningen hamnar här hemma hos mig så småningom!
Skicka en kommentar