Häromdagen damp dom ned i min brevlåda.Små ganska tunna oansenliga häften från Hemslöjdskonsulenterna i Västernorrlands län om två extraordinära kvinnor. Det var rörande och intressant läsning. Hör här: " Märta-Stinas stickning visar en enorm rikedom i färger och mönster.Att tänka sig den ensamma kvinnan sittande i stugans skumma belysning och skapa dessa mästerverk är fantasieggande. Ett bläckhorn med fotogen och en veke av ulltråd dragen genom en kork gav henne det sken som behövdes för att kunna sticka."
Själv sitter jag i mitt hörn i soffan med halogenlampans sken flödande ned på mina maskor. Inga fantastiska mönster kommer till ,men ändå säkert samma tillfredsställelse infinner sig som Märta-Stina förmodligen kände när hennes alster skapades.
Mina Opalsockar är nu klara. En liten justering genom att ta bort några meter garn gjorde att det blev exakt lika i sin randning .Kul!
Det Z-tvinnade garnet har också börjat att bli ett par vantar.
Dagens fundering: Man ska inte ta med sig finaste trästickorna på tåget......dom kan gå av när man knölar ihop allt i väskan när man ska gå av. Skit också , jag får väl göra som Märta-Stina tillverka mina egna av rönnkvistar!
2 kommentarer:
Det lät så spännande, berättelserna i dina fina häften. Och vilka vackra vantar.
Hejsan svejsan...det ser riktig roligt ut...sugen på att pröva göra vantar...Majvi
Skicka en kommentar