Brudvantar?

Nu är de klara mina vita vantar med broderier. Först tänkte jag mig ett frodigt färgstarkt broderi över hela vanten men jag kom tillbaka till mina nejlikor och tulpaner som jag så gärna broderar. Så det blev ett mer tillbakahållet bildspråk, avskalat och lite stillsamt. De små bitarna av vadmal begränsade och man fick utnyttja ytan i det lilla ,vilket gjorde att detaljerna blir många men de syns kanske inte förrän man tittar efter.
Jag läser i Ingrid Eggimann-Jonssons bok Yllebroderier att just nejlikan  under 1600-talet var en kärlekssymbol som avbildades flitigt särskilt på förlovningsbilder. Än i dag har man blomman i brudbuketter. Tulpanen, som kom till Europa i mitten av 1500-talet  blev också ett omtyckt motiv i de flesta textila tekniker där den också står för kärlek och fruktbarhet.

Det kanske finns någon vinterbrud därute ?